onsdag 10 september 2008

Hur kan en människa vara så fin?









.
.
.

Jag minns min flickvän Marie
Som av sin sjukdom hon försvann
Det sista hon sa var att hon kände sig fri
Och glad för att hon kärleken fann


I hennes brev stod det;

Du kunde inte rädda mig från smittan jag bar
Men du gav mig glädje i flera dar
Din smärta kan jag ej lindra
Men om du av våran kärlek delar med dig till andra
Så kommer en stjärna att tindra
Och våran kärlek i all oändlighet att vandra



Står nu böjd över din grav
Inser att jag ej kan hålla om dig mer
Gråter, när jag tänker på allt du mig gav
Men när inom mig ditt leende ser,
Torkar jag bort mina tårar och jag ler


Jag tar fram hennes brev och läser;

Jag kunde inte ta emot denna medicinska kur
Då jag förstod att innehållet hade testats på djur
Hur kan jag förtjäna resultatet av
Plågsamma försök som ett djur har utsatts för
Visst var jag tacksam för livet som gud mig gav
Men jag ville ha ett gott samvete när jag så väl dör




Jag har så svårt för att förstå
Hur en människa kan vara så fin
Hon valde att själv att utstå, smärta
Och avstå, från denna djurtestade medicin
Hon valde att dö framför att sponsra den där industrin


Hennes brev avslutades med dessa rader:

Hur kan jag vara mer värd än ett djur
När det är vi människor som förstör
Jag avgudar allt på jorden och särskilt moder natur
Jag vill att djur ska få leva fria precis som vi gör
För vem vill sitta instängd i en bur
I friheten, jag hellre dör


.


.

6 kommentarer:

thilight sa...

Jättefin blogg!!! :) Dina dikter berör..

Thomas sa...

Tack så mycket. Det värmer!

Mikusagi sa...

;___;

Anonym sa...

Oj... den här berörde mig jättemycket. Väldigt fin. Tack

Anonym sa...

Tack själv för din feed-back och uppmundtrande ord. Denna text har också tänkt tonsättas kanske men ligger på mycket högra nivå än vad jag klarar av, har inte äns försökt.

Anonym sa...

Wow den berörde mig jättemtcket.. Tack